Varsågoda, lite tisdagsmens

    Hej hallå! Ritar ju alldeles för sällan nu för tiden men fick lite feeling igår. De flesta fittbärare har ju någon gång upplevt detta. Suger ju, stackars lakan. En bra grej dock: jag har typ gjort färdigt en sidoblogg via vilken jag kommer att sälja både prints och original! Mer info kommer nån gång (förhoppningsvis) snart.

Tusen år och en VM-titel senare

  Ja men hej! Har mycket att göra osv. Bland annat detta:

  Det var varmt (sjukt länge sen) och vi hängde på Far i Hatten när Frida fyllde år.

  Vi spelar kvartstoner och övar uppspel.

  Går promenader, leker i lekpark och jag köper en ny kompis på IKEA (som heter Algot).

  Halvsover till podcasts och åker till Linköping och vinner Studentspelmanslags-VM (!!!) Woo!

  Och så detta som hände för en vecka sedan, jag drog till Köpenhamn och skaffade mig denna vackra hos Lotte Thorød. Kan fortfarande knappt fatta att den sitter där.

    Just det, vi har ju släppt mer musik med Pilevall också! Lyssna på den här vetja! 

I don't want to be a queen. I want to be the queen.

  När en inser att ens balklänning är som gjort att höra hemma i house Tyrell så måste en faktiskt göra en cosplay av Margaery. Så jag gjorde det. Lovi fotade, så klart. 

  Har ju inte sytt klänningen helt själv, men broderiet har jag gjort. Och kronan gjorde jag med hjälp av denna tutorial. Peruken köpte jag här. 

Korröfestivalen 2016

  Nej jag har inte dött, men jag jobbar vad som känns som hundra timmar/dygn så det blir la inte mycket annat. Lyckades dock få lite ledigt så jag äntligen kunde komma iväg till Korrö igen. Förra gången var 2013, då såg det ut så här (varning för gammal lökig blogg med hög fjantnivå - dock helt okej bilder om en får säga det själv). Det kändes så fint att komma tillbaka till den plats där jag hade min första festivalupplevelse, och jämföra hur det var då med nu. Snacka om att en är en helt annan människa. Det var som följande:

Meningen med livet

  Så som det alltid blir, så är det nu. Mellanlandningsfasen i föräldrahemmet, att sitta i trädgården och dricka kaffe samtidigt som huvudet snurrar och allt en kan tänka på är att det finns ett stort vakuum i magen där så många självklarheter nyss bodde. Mitt första år på Skurup mynnade ut i en lysande Ransäterstämma. Precis så som den ska vara: den bästa musiken i världen, fåniga vänner och att dansa till klockan sju om morgonen för att sedan stappla till tältet och titta på en glittrande spegelblank Klarälv på vägen. 

  Det är tur att vi har Ransäter, konstaterade vi när vi satt i bilen på väg dit på fredagseftermiddagen. Annars skulle en ju aldrig stå ut med att lämna Skurup. Vi fasade alla för söndag. 

  För visst gjorde det ont att åka från Skåne. Nog för att jag kommer att komma tillbaka till hösten igen, men två tredjedelar av Svea rikes gulligaste klass kommer inte att göra det. Vi kramades och grät och torkade tårar mellan varven, och helt plötsligt satt vi i bilen mot Värmland med peppen på topp. Så kom vi dit och levde lyckliga i två euforiladdade dygn. 

  "Jag har nog aldrig sett Petra såhär glad" var det någon som sa. Det stämde nog. Alla mina favoriter var ju på samma ställe samtidigt, det har ju faktiskt aldrig hänt förut. 

  När allt blir såhär hjärtskärande får en se till att trösta sig med att Sveriges (och Danmarks) folkmusikcommunity är så himla litet att vi kommer alla att stöta på varandra titt som tätt, vare sig vi vill eller inte. Men det är såklart att jag ångrar att jag inte tog vara på tiden mer, spelade mer tillsammans. 

  Men vi har tid kvar, en annan gång. ♥

Gleaming Lights of the Souls

  Var och besökte Louisiana MoMA idag. Yayoi Kusamas installation Gleaming Lights of the Souls var min självklara favorit. 

Pastel fishlady

  Kombinerar ett bidrag till #mermay med #tecknadetuttupproret. Instagram har nämligen börjat tycka att inte ens tecknade boobs får vara med och leka. Blir så trött på samhället. 

Wszystkie Mazurki Świata

  Jag har varit i Warszawa på festival! Det var crazy och fantastiskt och najs. Såg ut så här, typ:

   I Polen finns det ord med en vokal och hundra konsonanter. Exhibit A: Wrzeszcz.

  Frida ser ju i alla fall hipp ut precis hela tiden. Även på tågen in till Gdansk.

  Här är träden redan gröna och det är vår på riktigt.

  I Gdansk finns även jättebilligt veganskt käk = äkta lycka. 

  Vi kommer till festivalen inne i Warszawa och hamnar i ett skådespel om ett traditionellt polskt bröllop. Vi tappar hakan och undrar vart fan vi hamnat, ungefär. 

  Sofia lyckades föreviga att Villads fick dansa. 

  Vi äter potatis och dricker öl.

  Och jag har typ världens gulligaste kompisar.

  Vi dansar.

  Och hänger på balkongernas balkong.

  Detta blev favoritplatsen.

  Natt --> morgon --> frukost

  Vi gick på workshop och sjöng på polska. Det var svårt men de hade fina fönster.

  När det var fiolworkshop hängde jag och Sofia i park i stället.

  Jag var faktiskt också rätt hipp.

   Något slitna.

   Upptäcker staden och maten och fikat.

  Vi promenerar till universitetet och avundas fancy arkitektur.

  Frida är något mållös.

   Sofia och Villads är på ett helt annat humör.

   Lena ser som vanligt ut som att hon är med i en fransk indiefilm.

  "Den ser så len ut! Måste känna på den."

  Promenerar mera.

   Är det en Sofia eller en liten kråka? Nobody knows.

   Så dricker vi mer öl.

   Villads matchade perfekt på nästa frukostställe.

   Kväll. Drinkar och skvaller.

   Det blev en sån kväll som urartade i ett jam på en sjukt trång bar.

  Resten av denna fantastiska vistelse sket jag högaktningsfull i att ta med mig kameran. Sofia kom i alla fall ihåg att föreviga tälttaket på stället där sista nattens fest var. Glömde också den fantastiskt fina lägenheten vi fick bo i, alla polskor och skitsnabba mazurekdanser. Och själva känslan går ju faktiskt inte att fånga på bild. Men den var go.